Jag har tänkt på en sak. Alla dessa flygfän. Att de inte dör. Tänk en blomfluga. Den är ju jätteliten, en liten prick bara. När den flyger framför mig, och jag tar min hand, med mycket kraft, och smäller till den för att den ska försvinna. Vad händer? Jo, den kommer tillbaka två sekunder senare, inte ens en smula vimmelkantig. Jag upprepar prossessen för att den ska tappa fokus, men icke. Lika ettrig för det.
Eller som när humlor flyger in i fönstret tio gånger om, i all världens fart. Den farten, till den lilla kroppen, måste ju motsvara ca 100 km/h om det hade varit vi? Ärligt. Hur kan dem vara så tåliga?
Och fästingarna? Man trycker och trycker på dessa jäkla djur, men ändå dör dem inte. Blir inte ens skadade, utan är precis lika snabba och äckliga ändå. Vad är det för onaturliga saker vi har att göra med egentligen? Jag blir rädd.
Visste ni förresten att det finns 6000 olika arter av blomflugor, varav ca 350 st arter finns i Sverige. Och alltså, namnen? Bara dem talar ju för sig själva till exempel; dödskalleblomfluga och metallblomfluga (ärligt, därför de är odödliga?).
Eller som när humlor flyger in i fönstret tio gånger om, i all världens fart. Den farten, till den lilla kroppen, måste ju motsvara ca 100 km/h om det hade varit vi? Ärligt. Hur kan dem vara så tåliga?
Och fästingarna? Man trycker och trycker på dessa jäkla djur, men ändå dör dem inte. Blir inte ens skadade, utan är precis lika snabba och äckliga ändå. Vad är det för onaturliga saker vi har att göra med egentligen? Jag blir rädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar