Jag har fått min första stalker efter mig. Eller ja, vet inte om man kan kalla honom det riktigt än, men han är helt klart på god väg!
En kille jag träffade på en fest för några helger sedan. Snackade rätt mycket med honom då han var trevlig men det fanns inget vidare intresse. Han följde med ut. Vi bytte nummer så att jag skulle kunna betala honom för taxin. Han hade andra planer med nummerbytet. En dag efter fick jag ett långt sms där förfrågan om middag, öl och allt man kan tänka sig fanns med. Då jag inte ville träffa honom men inte heller ville säga det till honom då vi har gemensamma vänner, så valde jag att inte svara. Enkel utväg... trodde jag.
Dagen efter det, ringde han på morgonen. Jag svarade inte. Dagen gick, kvällen kom. Han ringde igen. Jag svarade inte då heller. Det hade gått ca en vecka sedan samtalen, så jag trodde han hade förstått hinten. Men icke.
Jag jobbade i butiken igår. Hade en kund, vände mig om. Hälsade artigt på killen som stod där. Sen insåg jag att det var han. "Eeehh heeej" - gav honom en kram. Han frågade hur jag mår, och lite allmänt men gick ganska snabbt på frågan om varför jag inte har svarat på hans samtal och sms. Jag valde återigen den enkla utvägen. Visade upp min lånetelefon och hävdade att jag inte hade några nummer, och knappt använde telefonen då den var från medeltiden typ. Han godkände ursäkten och sa att han nästan trodde att det var för att jag inte ville träffa honom... "Jaaahaaa, trodde du det? Okej, sorry."
Jag undvek alla frågor som har med dejt att göra och tillslut gick han. Peeuuuw. Klarade mig ganska bra även denna gång. Däremot undrar jag hur många gånger han gått förbi butiken för att se om jag var där. Han sa att han hade vägarna förbi.. jag tror han har haft "vägarna förbi" ett antal gånger senaste veckan då jag inte har jobbat, för det verkar märkligt att han lyckas pricka in JUST den enda dagen jag jobbat denna veckan. Eller så läser han min blogg.. HEJ HEJ! (tänk vad mycket kaxigare man vågar vara över internet)
En kille jag träffade på en fest för några helger sedan. Snackade rätt mycket med honom då han var trevlig men det fanns inget vidare intresse. Han följde med ut. Vi bytte nummer så att jag skulle kunna betala honom för taxin. Han hade andra planer med nummerbytet. En dag efter fick jag ett långt sms där förfrågan om middag, öl och allt man kan tänka sig fanns med. Då jag inte ville träffa honom men inte heller ville säga det till honom då vi har gemensamma vänner, så valde jag att inte svara. Enkel utväg... trodde jag.
Dagen efter det, ringde han på morgonen. Jag svarade inte. Dagen gick, kvällen kom. Han ringde igen. Jag svarade inte då heller. Det hade gått ca en vecka sedan samtalen, så jag trodde han hade förstått hinten. Men icke.
Jag jobbade i butiken igår. Hade en kund, vände mig om. Hälsade artigt på killen som stod där. Sen insåg jag att det var han. "Eeehh heeej" - gav honom en kram. Han frågade hur jag mår, och lite allmänt men gick ganska snabbt på frågan om varför jag inte har svarat på hans samtal och sms. Jag valde återigen den enkla utvägen. Visade upp min lånetelefon och hävdade att jag inte hade några nummer, och knappt använde telefonen då den var från medeltiden typ. Han godkände ursäkten och sa att han nästan trodde att det var för att jag inte ville träffa honom... "Jaaahaaa, trodde du det? Okej, sorry."
Jag undvek alla frågor som har med dejt att göra och tillslut gick han. Peeuuuw. Klarade mig ganska bra även denna gång. Däremot undrar jag hur många gånger han gått förbi butiken för att se om jag var där. Han sa att han hade vägarna förbi.. jag tror han har haft "vägarna förbi" ett antal gånger senaste veckan då jag inte har jobbat, för det verkar märkligt att han lyckas pricka in JUST den enda dagen jag jobbat denna veckan. Eller så läser han min blogg.. HEJ HEJ! (tänk vad mycket kaxigare man vågar vara över internet)
Jag får helt enkelt sluta prata om vart jag jobbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar