Det var en jobbig men väldigt fin dag. Att stå där i kyrkan och titta på kistan där farfar låg var tufft men samtidigt fridfullt. Alla kunde efter alla tårar ändå lämna kyrkan med skratt och leenden. Det tror jag att farfar skulle gilla. Nu är han i himlen. Han tittar på oss, stöttar oss, skrattar med oss och åt oss. Han hade en gång sagt till Farmor, att han ville gråta, men att han blir så nedrans ful, när han gråter. Haha. Han satt nog och kollade på alla oss och skrattade, för det var inte en enda som inte grät på denna fina begravningen. Farfar kommer alltid ha en stor plats i mitt, och alla andra närståendes hjärtan. Den stora platsen är han värd. Underbara Farfar!
Mina tankar går till Underbara Farmor, Pappa, Karin och Birgitta.
usch bittersweet
SvaraRadera